Sjuk och eländig

i en hel vecka! Och missade första Kakbanksmötet och 23 sakerna gjorde jag också. Känner mig som "hej kom och hjälp mig" och undrar om det är värt livet att hålla på med de här dumheterna. Just nu har jag god lust att hoppa av projektet (inte kakbanken utan 23 saker) och ägna mig åt mer för mig väsentliga saker, som att pyssla med blommor, läsa, skriva (för hand direkt på papper) och annat, som inte tvingar mig att glo in i en skärm. Så just nu är det Mia som inte vill.

"Sexywomen"

eller Sacsayhuaman, som denna borgruin från Incariket egentligen heter. Dålig liten film, troligen tagen av misstag, men mitt prov på att lägga in egen film. Det var vår reseledare Sven, som kallade borgen detta för att vi lättare skulle komma ihåg namnet. Borgen ligger strax utanför Cusco, Incarikets huvudstad i Peru.

Nyhetsmapp!

i Google reader fixad. Tips från Eva och hjälp av Klaz. Tur man sitter i ett så bra rum där nödhjälp kan fås både framför och bakom och vid sidan.
Nu har jag i alla fall koll på alla nya inlägg som dyker upp!
Tack Klaz och Eva!

Kakfrossa och mikrolån

var det på Göteborgs stadsbibliotek i går! Det var verkligen läckra hembakade kakor och bullar och en mycket givande föreläsning om detta projekt med det passande namnet Kakbank. Peter Kelly (ung kakälskande medicinstuderande) berättade hur och varför han startade detta, som är den enda banken av detta slag i Göteborg. Men nu blir det en till (Pixbo) och vi har vårt första möte den 26 mars. Bara kvinnor i övre medelåldern och det blir nog annat än kakor som bjuds. Det roliga är att, med 50kr per kvinna, välja genom Kiva, vilka man skall låna ut pengar till. Vi fick vara med om tre såna val igår. Vi valde då Afrika. En kvinna som sålde begagnade skor. En annan grupp med kvinnor, som sålde kol osv. Man gör inte bara en god gärning, man har roligt också. Det var från början bara kvinnor som fick låna. Numera är det också en del män. Återbetalningsprocenten ligger enligt Peter på ca 98 %, vilket ju är mycket bra. Skall verkligen bli spännande att vara med i detta!

Trash

är en roman, skriven av min brorsdotter Kajsa Almgren. Hennes första alster om mycket unga, vilsna ungdomar i London under slutet av 90-talet. Lättläst, humoristisk och ger (tycker jag) mersmak. Det kommer nog mer från henne framöver. Boken kan köpas från Vulkan och kostar inte mycket om man önskar stödja denna unga, fattiga författarinna.

För övrigt har vi inte lyckats fånga någon mus ännu, trots diverse lockelser. Min önskan är att den sluppit ut på något sätt, men det kan ju också vara den Nisse glatt kom upp med i dött tillstånd härom morgonen och placerade under våra sängar. Den kan ju också byggt bo i någon av makens frimärkslådor i källaren. Vem vet!

Ännu inget napp i fällan!

Ostbiten var tydligen inte tillräckligt frestande så nu prövar vi Elis förslag med choklad (Marabous frukt och mandel)i musfällan. En kräsen liten rackare tydligen och är det bara talgbollar som gäller får vi väl i värsta fall lägga en intill fällan som lockbete.

Mums för mus

Skulle hänga ut talgbollar till fåglarna igår. Men det var bara nät och smulor kvar av bollarna. Så nu vet vi var musen håller till i källaren. Fågelmat är ju mums även för möss. En fälla har nu placerats där. Kanske blir det napp och döden för den stackaren. Får väl trösta mig med att en ordentlig festmåltid har den ju i alla fall fått.

Objuden gäst!

En fantastisk morgon, ingen ytterlampan vid tidningshämtandet och koltrasten och rödhaken sjöng om vårens ankomst.
Problemet med våren är förstås Nisses insläpande av objudna gäster då helst under natten eller extremt tidig. Härom morgonen kom han in med en levande mus som han började leka med under våra sängar. Jag försökte fånga den vilket inte hör till det lättaste (lyckades vid ett annat tillfälle lura in en mus i mitt glasögonfodral och sen rädda den ut i naturen). Att slå ihjäl den är för min del helt uteslutet. Gör bara det när djuren är skadade och då med stor motvilja och hopknipna ögon.
Denna gång var det helt omöjligt att få tag i den lille rackaren. Jag öppnade balkongdörrren i hopp om att den skulle fly ut där och trodde så ett bra tag tills jag fann Nisse sittande stirrandes in i ett element. Där satt han i flera timmar blick stilla. Jag försökte lysa med ficklampa bakom elementet och fann då bara en massa damm. Möss kan bli oerhört små när de bara vill. Efter flera timmar hörde jag en massa oväsen och det visade sig vara Nisse som jagade musen ner i källaren. Där blev det stopp. I denna röra kan man inte hitta en mus, inte ens en katt klarar det. Dock försökte han och ville tydligen att jag skulle hjälpa till då han tjatade på mig hela dagen och stirrade anklagande precis som om det var mitt fel att musen kommit undan. Så nu har vi troligen en objuden gäst boende i källaren!

Soggy bottom boys!

Ytterligare video från en annan favoritfilm "Oh brother thou are you?" kunde inte låta bli att lägga in denna!
För övrigt sjöng koltrasten så fint idag! Är det kanske vår!